Detta fenomen måste ändå ha hänt många kvinnor genom tiderna, men att vara förälskad i en man som inte existerar måste ändå vara värst, eller?
Ja nu ska jag börja filosofera mitt i natten igen.
Tjejer, ni vet känslan när ni träffar den PERFEKTA mannen? Killen med stort K, han som får erat hjärta att klappa lite extra.
Jag menar, hur många gånger har det inte hänt?
Men seriöst, hur kommer det sig egentligen att vi tror det varenda gång vi träffar en ny kille?
Jo vi blir grundlurade.
Om det är vårat eget fel eller om det helt enkelt är mannen som lurar oss är svårt att säga men jag tror att det ligger i kvinnors natur att göra saker större, mer betydande än vad de är.
Vi tänker för mycket, vrider och vänder på varenda liten detalj, ältar och analyserar i det oändliga!
Hur många gånger sitter man inte där, dagen/dagarna efter att man träffat honom på en gemensam fest eller krogen och undrar varför han inte ringer (han fick ju ditt nummer, eller hur?!).
Hur många gånger undrar man inte, varför det dröjer tre dagar innan han svarar på ett sms/mail.
Sen sitter vi där och ältar om och om igen med våra väninnor.
Och ju mer otillgänglig killen är, ju mer han ignorerar oss, desto mer vill vi ha honom. Right?
Det är då vi börjar utveckla honom, den perfekta mannen. Samtidigt som vi analyserar varför han inte hör av sig så ser vi honom i ett rosa-skimrande sken. Vi tror att han är den perfekta svärmorsdrömmen, den perfekta äkta mannen, den perfekta älskaren och den perfekta pappan. Ja vi skapar helt enkelt den ultimata partnern i våra huvuden, någon som vi bara MÅSTE ha.
Tyvärr är det svårt att släppa den här bilden, men man måste nog inse att hör han inte ens av sig så är han knappast den perfekta mannen.
Hur kommer det sig då att de beter sig såhär?
Jo min teori är;
När vi sitter där och lyssnar på kärleksballader, stirrar på telefonen och fantiserar om bröllop/barn/hus/hund så är han troligtvis på jobbet/krogen/golfbanan med någon polare och har inte en tanke på oss. Anledningen till att han inte har hört av sig är antagligen att han helt enkelt har varit upptagen med annat. (Och här sitter vi och trodde att vi var viktiga för honom)
Vi måste inse att män inte tänker som oss kvinnor, de lever i nuet och analyserar inte alls vad vi gör eller inte gör. Vi kan vara minst lika viktiga för dom som de är för oss, men de behöver inte bekräfta det varenda sekund med ett sms eller mail. Har de annat för sig så finns vi inte i deras huvuden just då, så är det bara.
Sen kan det självklart vara en skitstövel, sådana finns det ju gott om...
Kanske hör han inte av sig för att han helt enkelt inte är intresserad, kanske har han flickvän eller så har hans mamma dött av en istapp i huvudet (ja stöter man ihop med dom igen så brukar de vara jävligt bra på att ljuga :P)
Och som tjej så tänker man då, jamen varför kunde du inte hört av dig och sagt som det var åtminstone? Min värld går inte under för att du inte vill träffa mig, men jag får ändå en schysst chans att gå vidare.
(Så snälla ni killar som läser detta, ni måste bli bättre på att säga som det är även om det är jobbigt ;)
Så till slut, mitt råd är:
Hör han inte av sig efter några dagar så skit i honom, det finns fler fiskar i havet. Du ska inte behöva vänta på en kille som ändå inte bryr sig. Tro inte heller att han är bättre än vad han är, för han är inte bättre än han gör sig :)
Oj vad långt det blev och oj vad mycket tankar. Men jag är bara så less på att se kompisar gå under av längtan efter en man som inte existerar. Och jag är less på att uppleva det själv.
Nu ska jag krypa ner i sängen och lyssna på Kent.
Godnatt.
