Det kan bara hända i Stockholm...

Ödet. Tror ni på det?

Det gör iaf de två killarna som jag träffade på vägen hem :P

De trodde att det var ödet som gjort att jag träffat dom på tunnelbanan.

Vi satt fast i en tunnel och de började prata med tanten bredvid mig, sen kunde jag inte låta bli att skratta åt deras skämt och så var konversationen igång. De tyckte jag såg bitter ut och ville gissa på vad som hänt ikväll. Såhär löd deras gissning:

"Du har en pojkvän och han gav dig världens skitpresent på alla hjärtans dag så du blev besviken och sedan ville han be om ursäkt genom att förlova sig med dig, men ikväll har du träffat honom och nu har han ångrat sig och därför är du ledsen?"

De hade inte ett rätt :P

Hur som helst så uppmanade de mig att inte ge upp hoppet om MÄNskligheten och att ge mig ut på marknaden igen. De ville byta nummer så att vi kunde träffas ute någon gång, men jag förklarade att jag inte lämnar mitt nummer till främmande män (annat än i ytterst sällsynta fall) och eftersom jag (tyvärr) bara har tankarna på en person just nu så hade jag ingen lust att ta deras nummer heller.

De fick mig iaf att le och tänka på annat för en stund så tack till Jesper och vad-du-nu-hette (jag e skitdålig på namn) för en trevlig resa!

Kvällen ute var väl inte mycket att hurra för. Vi var på en trång engelsk pub och alla OS-nördar kollade på hockey på tv, jag drack vin och tryckte i mig chilinötter :P

Sofia var deppig pga en kille (varför är jag inte förvånad, alla män verkar vara idioter) och jag var väl inte sådär speciellt överlycklig jag heller...

Vi fick sällskap av en trevlig finsk kille som hette Seppo (?) och han limma som fan på Sofia :D När vi skulle gå började han tjata om hennes nummer och när hon sa nej sprang han efter mig och förklarade att hon var en av de underbaraste tjejer han någonsin träffat och att han bara MÅSTE få hennes nummer.. men vad vore jag för kompis om jag lämnade ut hennes nummer när hon sagt nej?

Förövrigt skäms jag som fan över en grej :P

Jag satt på tunnelbanan (åkte åt fel håll först för att slippa stå o vänta så länge) och så kom det på en skitläskig kille med långt hår och blodsprängda ögon. Han satte sig mitt emot mig och sen satt han där och stirrade. Sen helt plötsligt utan förvarning så gjorde tåget en inbromsning och killen typ ramlade mot mig. Han satte sin ena hand på mitt lår och min reaktion var att slå bort den. Tyvärr var det inte hans hand utan en protes och den lossnade! Jag skrek som en liten flicka och sen skämdes jag, oj vad jag skämdes.

Men nu är jag hemma och jag överlevde snöstormen också.

Dags för sängen, imorgon ska jag kanske åka traktor :)

Godnatt!