Hemma.

Hemma igen efter en fantastisk helg. Älskar Emma och hennes lilla familj, man känner sig alltid så välkommen där <3

Vi har haft så otroligt kul både fredag och lördag :) I fredags var det som tidigare nämnt grillning och tårta med Magnus familj och på kvällen hämtade vi hem Andreas (en annan bonde) från Köping. Vi satt i köket på Kullinge och pratade ända till 3.30 på natten! Jag och Emma skickade massa fjantiga sms till 118100 och fick hysteriskt roliga svar, ända tills vi kom på att det kostade 18 kr / sms :P

Jag skickade in "Vem är Åsa Laurin?" och fick svaret: Åsa är en glad tjej i sina bästa år. Hon är en passionerad djurvän och älskar att promenera i naturen. För Åsa är familjen det viktigaste i livet och hon tackar sällan nej till en välgräddad pizza.

Nu undrar jag hur i hela friden de kunde veta?! Googlar de möjligtvis mitt namn och läser bloggen eftersom allt de skrev stämmer? haha, kul var det iaf! :)

Lördag sov vi lääääänge och sedan gick jag, Emma och Thilde i affärer och shoppade lite dricka och presenter till Andreas som fyllt 30.

På kvällen var det fest (middag) hemma hos Andreas och det blev en mycket trevlig tillställning! Jag drack dock alldeles för mycket och blandade hej vilt mellan vitt vin, drinkar, dooleys, sangria osv :P Men gud så roligt vi hade! Emma o Magnus tog lilla Thilde och åkte hem vid 4 på morgonen men jag var kvar och konverserade med Andreas till mitt på dagen idag. Då dök familjen Englund upp igen och det blev lite fika innan vi åkte 'hem'. Eftermiddagen spenderades i soffan på Kullinge, vi tittade på film och åt pizza och sedan var det dags för mig att återvända till Sthlm igen.

Så nu sitter jag här igen i min ensamhet.

Jag är lite bakis och därav infinner sig självklart bakisångesten.

Jag känner mig omskakad, besviken och tom.

Helgen gick för fort och nu är den bara borta.

Jag känner extra starkt längtan efter att få bo på landet och bilda familj när jag är hos Emma o Magnus.

Det får mig att inse allvaret med min situation. Jag måste ta tag i mitt liv och leva det som jag vill. Trots att det kommer vara fruktansvärt jobbigt, allra minst känslomässigt, så blir det nog bra i slutändan hoppas jag...

Jag känner mig faktiskt så uppgiven att jag skulle kunna gråta, så nu ska jag krypa ner i sängen, lyssna på musik och tycka lite synd om mig själv.

Godnatt kära vänner.