Midsommarafton.

Midsommarafton 2010.

Det var länge sedan jag kände mig så ensam som jag har gjort idag.

Dagen började med en lång sovmorgon.

Jag blev igår kväll bjuden till en midsommarfest med Emma och Magnus nere vid Nynäshamn och hade tänkt att åka dit till 13-tiden när det var dags för lunch.

När jag stigit upp ur sängen hälsade jag på katterna och gick för att öppna balkongdörren.

Inne i vardagsrummet upptäckte jag genast att något var fel. Freja - min kanin, hade inte rört maten jag gett henne igår kväll (och normalt är hon ett matvrak).

Jag tittade på henne och tyckte att hon andades lite konstigt men hon reagerade på att jag var där och stack ut sin nos genom gallret för att hälsa.

Hon såg lite tuffsig ut och jag tänkte att hon kanske var förstoppad (som kaniner ibland kan bli) så jag tog ut henne ur buren och kände på henne. Hon hade smalnat av på bara en dag och hon var jätteskitig på rumpa och bakben så jag bestämde mig för att tvätta av henne lite.

När jag tagit upp henne i knät började hon andas ännu mer konstigt och flämtade med öppen mun så jag satte ner henne på golvet igen.

Då la hon sig bara ner med huvudet hängande och jag insåg att jag måste åka till veterinären.

Jag tog upp henne ännu en gång men då blev hon jättedålig och började rycka.

Allting tog bara några minuter och sedan dog hon där, i min famn.

Jag blev chockad och grät hysteriskt.

Freja har varit min vän ända sedan jag flyttade hemifrån, från Norrköping till sthlm.

Hon var min enda trygghet när jag kände mig ensam, 16 mil hemifrån.

Jag kommer att sakna henne fruktansvärt mycket.

Att sedan ta med sig det lilla knyttet till djursjukhuset och lämna henne där var så sjukt jobbigt, men personalen var jättegulliga när jag stod där och grinade.

Efter det kändes det inte alls så lyckat att fira midsommar längre. När jag sedan pratade med Emma så visade det sig vara endast par och småbarn på festen vilket gjorde mig ännu mer off.

Jag har inte lust att sitta på en parfest och förklara att min pojkvän hellre firar midsommar med sina vänner på Öland än med mig, så jag tackade nej till festen och la mig i sängen istället.

Sedan har jag spenderat dagen/kvällen framför tv:n med kissarna.

Jag åt lite ägg, prinskorv, sill och potatis förut men jag har ingen vidare aptit så det var mer för sakens skull.

Tog också med Zoya på en promenad nyss och plockade sju sorters blommor som jag tänkte lägga under kudden inatt, även det för sakens skull.

Som sagt, världens sämsta dag och jag har inte känt mig såhär ensam på väldigt länge.

Jag är ledsen, besviken och övergiven.

Just nu vill jag bara bli lämnad ifred.

Jag måste få tänka igenom vad jag verkligen vill och vad som är viktigt för mig.

Det enda jag vet är att jag inte vill ha det HÄR, som mitt liv är nu.

Jag förtjänar bättre.