En önskan om någonting annat.

Ok, nu kommer inlägget ni alla har väntat på.

Jag saknar livet på gården.

Att få gå upp när jag själv vaknar med solen i ögonen, typ 7.30-8.00.

Att få äta "hotellfrukost" varenda dag i bondköket och se drängarna arbeta ute på gården.

Att få göra sig iordning i sin egen takt, dra på sig arbetsbyxorna och gå ut i den småkyliga luften.

Att få tillbringa dagen ute i naturen med underbara djur och trevliga människor.

Att få göra precis vad jag känner för utan någon press.

Plantera blommor, köra åkergräsklipparen, fixa lunch, åka och handla, utfodra djur, måla ladugårdsväggen, åka på utflykter, promenera i skogen och plocka svamp, köra traktor, pressa balar, fylla på flis i pannan en mörk och kall vinterkväll, elda i öppna spisen, inreda huset, grilla grillspett på altanen, köpa mat från thaihusvagnen, gräva rabatter, plocka tomater och gurka i växthuset, elda gammalt skräp, räkna djur på bete en varm sommarkväll, koka vinbärssaft, baka bullar, leka med katterna i trädgården, rida hos Tove och läsa en bra bok på en filt i solen...

Mickes gård är mitt paradis på jorden.

Men det fungerar inte med honom.

Jag är inte kär i honom.

Jag är kär i Vlad.

Jag tänker inte bli lurad av längtan efter det här livet.

Jag inser att jag aldrig kommer att få leva det här livet igen.

Det räcker inte med att jag skaffar ett eget hus på landet, för jag kommer alltid behöva jobba. Men det är ändå en bit på vägen.

Så mitt mål i livet är att skaffa ett jobb jag står ut med och mitt eget paradis, i form av ett hus på landet.

V delar inte den här drömmen med mig, det finns väl nästan ingen kille som gör det.

Men för mig är det här livet viktigare än kärlek så det får ju bli ett plus om man har en man att dela det med.

Det var lite tankar och drömmar såhär på morgonkvisten.

Nu blir det frukost.