Kanske en BFF (Best friend forever) ;P
Nej skämt å sido, hur skaffar man nya vänner i vuxen ålder?
Jag har haft de flesta av mina vänner sedan tonåren, tyvärr har de börjat tunnas ut mer och mer med åren.
Några har försvunnit pga pojk/flickvän, några har fått barn, några har flyttat och några har man helt enkelt inget gemensamt med längre...
Ganska tragiskt egentligen, man kan ju tycka att man borde kunna vara vänner även om man skaffar barn eller ger sig in i ett förhållande. Men så är det ju ofta, människor lägger allt fokus på partner, barn och familjen. Jag klandrar dem verkligen inte, kommer säkerligen bli likadan när det beger sig, men jag tycker ändå att man ska avlägga åtminstonde lite tid på vänner, trots familj.
Jag har dock aldrig haft speciellt mycket tjejkompisar, vet inte riktigt vad det beror på men jag tror att det kan ha o göra med att jag inte gillar intriger och falskhet. Jag gillar raka människor som säger vad de tänker och tycker och står för det, människor som jag vet är ärliga i alla lägen och inte hugger en i ryggen när man vänder sig om.
Ibland kan jag känna visst avund till killar när jag ser deras relation till varandra, de umgås ofta i ett grabbgäng och är väldigt nära varandra. Varför kan inte vi tjejer vara så? Skulle vara hur kul som helst att ingå i ett riktigt bra 'tjejgäng' :)
Jag tycker iaf att det är svårt i vuxen ålder att hitta kompisar. Man träffar ju så fruktansvärt mycket människor, på jobbet, på gymmet, på krogen, i mataffären, på resor osv men det är ändå inte samma sak som när man var yngre. Nu blir det mer ytlig bekantskap, man hälsar på varandra men that's it. Det blir aldrig att man träffas 'privat' (känns så jävla löjligt att fråga en tjej man träffat i mataffären efter ett nummer liksom).
Så hur gör man? :)
Jag håller med dej! Jag har inte många vänner och har helldre killar som kompisar än tjejer. Jag går ur gymnasiet nu och det känns som man är helt ensam. Jag har svårt att släppa folk in på mej själv och därför blir många konatkter bara ytliga. Så den stora frågan är HUR GÖR MAN?
SvaraRaderaHah känns som ett inlägg som jag själv skrivit:)Känner igen mig i allt du skriver. I den ålder du och jag befinner oss i så e d tyvärr jäkligt svårt. Precis som du säger har killar ett annat sätt att umgås på. Avundas deras grabbhäng :) By the way, lägg ner V. Utan att veta så mkt om er relation så tycker jag att du är värd nån som e din till 100 %
SvaraRaderaOkej, jag bara kände att jag måste kommentera; jag jobbar själv i en mataffär, och det är många kunder där som jag skulle kunna träffa privat för att lära känna mer. Det var speciellt en tjej som jag verkade ha så himla mycket gemensamt med. Vips! Nu har vi varandras nummer, har varit ute och gått tillsammans och hon och hennes sambo kommer hem till oss snart för en middag! Så våga fråga! Kanske inte efter en enda gång, men när det känns naturligt att råka springa på varandra kan jag tycka att det är okej!
SvaraRaderaFör övrigt så tycker jag att vi får starta ett cyber-tjejgäng här! =P
Gud vad kul att ni kommenterar :)
SvaraRaderaJa det är verkligen inte lätt, men som Jenny säger så handlar det kanske bara om att våga fråga. Problemet blir väl om tjejen tror att man är lagt åt det hållet och stöter på henne! :P Samma gäller ju om man 'bara' vill vara vän med en kille, de tror ju direkt att man flirtar med dom om man frågar om han har lust att hitta på något nån gång.
Cybertjejgäng låter kul! :P Men vore ju nästan roligare att träffas ett gäng tjejer irl. Fast mina läsare kanske är för utspridda över Sverige för att det skulle fungera, haha.
Anna: Du har en bra synpunkt angående V. Han är inte min till 100%, inte min alls faktiskt, och i längden är det ohållbart. Men jag tycker mycket om honom och det är svårt att släppa en person man gillar. Dock är jag medveten om att det inte kan pågå i all evighet på det här sättet.
Men hörredu! Vi kanske inte ska ta och skjuta upp den där fikan längre? :) Jag kan fram till fredag, kan du? :)
SvaraRaderaFrida: Jag mailar dig på facebook ;)
SvaraRaderaHej! Jag känner också igen mig i allt som du/ni skriver. Har samma problem och det är svårt att lösa. Håller med om att killgängen umgås på ett annat sätt och jag har alltid mycket roligare med killar än med tjejer. Jag är på när det gäller Cybertjejgäng...:P men tycker som Åsa att det skulle vara roligare att ses i verkligheten. Väldigt svårt dock... jag är från Göteborg och antar att ni andra bor på andra ställen.
SvaraRaderaVad kul att så många verkar nappa på cybergänget! =D Men visst vore det kul att ses även irl!
SvaraRadera... och faktum är Åsa, att jag jobbar i Norrköping! =)
Hm... ja det kan ju faktiskt bli svårt att ses, men är det ingen av er som bor i Sthlm då? :P
SvaraRaderaJenny: Ok... Men jag bor ju inte i Norrköping ;)
Nej, det har jag förstått, men du nämner att du åker dit ibland, det var det jag tänkte på! =)
SvaraRaderaInte gillar intriger!? eh om det är NÅGON som gillar intriger så är det väl du
SvaraRaderaJenny: Jaha du menade så ;)
SvaraRaderaAnonym: Hm... fegt av dig att inte skriva ditt namn, men jag kan ana vem du är ändå. Och NEJ jag gillar verkligen inte intriger och skitsnack.